Det finns så många ord jag vill säga, det finns så mycket jag vill göra, men allt stannar bara upp och inget blir sagt och inget blir gjort. Jag vill kunna trösta jag vill kunna glädja göra allt bra igen. Jag inser att så kan jag inte göra, tyvärr. Jag kan bara finnas här som en skugga på jorden i min egen bubbla där livet snurrar allt fortare och fortare.

 

Jag har fått ett barn! Jo det har jag. Hur gick det till? För två år sedan vid denna tidpunkt var allt nattsvart. Inget blev som det skulle och ett litet liv tog slut i v. 12. Hoppades in i det längsta att så inte skulle vara fallet men även om alla runt mig sa att jag skulle ställa in mig på det så ville jag inte tro på det, inte skulle det hända mig? Jag funderar en hel del på vem det skulle ha varit? För Gustav skulle det inte ha varit. Ibland tänker jag att om det livet inte hade tagit slut så hade jag inte haft Gustav här hos mig. Men kan man verkligen tänka så? Nej jag tror inte det eller rättare sagt jag vill inte tro det för vad skulle jag ha varit utan Gustav??

 

Den där vintern för 2 år sedan var jag både gladare och lessnare än vad jag någonsin varit, äntligen skulle jag få bli mamma. Jag! Det var hur lätt som helst trodde jag, fort gick det i vart fall. Man läser ju om alla som kämpar i flera år och här slår det till direkt. Glädjen var stor, tänk jag skulle ta ett steg vidare i livet. I 12 veckor fick jag vara glad känna det där livet i mig även om jag inte kände så mycket så visste hela min kropp att det fanns där.

 

Äh 12 veckor säger alla, det är väl inget. Kan ju knappast kallas barn då, men för mig var det så. Åren hade gått och tanken på barn slog väl mig någon gång men aldrig så att jag skulle vågat ta steget ut och dessutom det där med att föda barn var inget för mig. Men det hände något i kroppen när det väl skedde, känslor som legat undangömda kom nu fram. Men säg den lycka som varar. 12veckor var jag ”mamma” eller i vart fall på väg. Den dagen på UL som svaret kom så kändes allt så tomt, folk peppade och sa jamen kom igen det går fler tåg det var ju så nytt osv. Visst! Visst!

 

Jag tänker inte så mycket på det egentligen utan det faller bara på ibland, jag vet att man inte kan sörja något man aldrig haft men det är inte det som är saken. 1,5år tog det så fanns Gustav där, världens underbaraste lilla pojke, vem säger inte det om sitt eget barn ,)

 

1,5år! Det är lång tid speciellt när man känner att tiden rinner ut.

 

Jag tror att det är därför som jag är så otroligt rädd att något skall hända Gustav. Igår kväll var en sådan där dag som jag snubblade över tråden nästan tappade fattningen helt. Just bara för att jag är så rädd om det som är mig närmst.

 

 

 

Jag ser dig när du sover
så lätta andetag.
Vill ligga här bredvid dig
när natten blir till dag.

 

Du ligger tätt intill mig
din hud är mjuk och varm.
Jag känner sådan lycka
att ha dig i min famn.

 

I morgon när du vaknar
då vill jag se dig le,
förväntansfullt mot världen
och allt vad den kan ge.

 

Vill skydda dig mot ondska
och finnas där för dig.
Att stötta dig i livet
är ett löfte ifrån mig.

 

Men fortsätt nu att sova
och ligga bredvid mig
För ännu råder natten
och jag vakar över dig

Idag vill jag hedra lilla fina Filip ♥

Alla mina tankar går till familjen Dahlén idag på denna sorgens dag. Kan inte föreställa mig hur fruktansvärt det måste kännas idag :,(  Jag blir så ledsen för deras skull och tycker att livet är så orättvist.

Jag sänder tusen och åter tusen styrkekramar till dem även om jag vet att det inte gör det lättare.

Fina Filip ♥

http://www.barncancerfonden.se/5340

Idag tycker jag att ni alla skall tända ett ljus för Filip!

Gustavs dopljus är tänt för Filip och hans familj idag ♥

 

 

Dansa med änglarna

I en värld full av kosmiska under
ser barnet det vi inte ser.
Ett löv, som en vindpust gjort sönder
blir en ängel som dansar och ler.

"Ser du änglarna, pappa, som dansar?
Hör vilken vacker musik!"
ropar barnet och spelar på harpan
med strängar av garn på en spik.

Men vi ser inte lekarnas mönster,
vi hör inte låtsasmusik.
Vi har bommat till våra fönster
mot glädjen som var så unik.

Så dansa med änglarna, dansa mitt barn,
lek medan lekarna finns.
Sjung till din harpa med strängar av garn
så länge du sångerna minns.

En dag skall du finna att alla är barn
i en större men kärare lek,
där alla får dansa bland änglar och garn,
där ingen har tid med nåt svek.

Av: Per Harling

Igår kom snöstormen om man nu kan kalla det för det?? Snö kom det i vart fall, en hemskt massa. Fint är det ute nu även om jag ser fram emot att det blir lite varmare snart.

 

Idag så provade vi pulkan för allra första gången, Gustav kan ju inte riktigt sitta än så det blev en provisorisk halvliggande ställning i sittpulkan. Det gick utmärkt att dra med honom hem till mamma och gården. Vet inte om han förstod speciellt mycket av vad som hände men han protesterade i vart fall inte.

 

Och dessa overaller!! Varför görs det inte overaller som passar?? Trånga i armarna som bara den som gör att man nästen måste vrida armarna ur led för att få på dem. Har 3st olika och ingen är lätt att ta på. Eller det kanske är så att det är jag som gör fel :O

 

 

Alice vill hjälpa till ♥

 

 

Måttligt road av overallen

Äntligen hos mormor utan overall ♥

 

 

Och så det där morrandet ♥

Javisst nostalgitripp som bara den :) Depeche Mode i Malmö igår kväll!!

 

 

 

Lite såg jag men för det allra mesta så såg jag detta:

 

 

Ja just det ryggar på långa killar :O

 

Såg ju dem när för mer än 20år sedan så det var skitkul att se dem igen, de har blivit äldre men så även jag *ler* Gillar ju deras äldre låtar bäst och blev lite besviken att de inte körde Black Celebration, People Are People, Blasphemous Rumours eller Just Can't Get Enough men men man kan ju inte få allt. En del gamla blev det dock. Det roligaste var nog när Dave sjöng fel och de var tvugna att spela om låten, rätt roligt faktiskt. Kvällens höjdpunkt för mig var Stripped, Walking in my shoes, Personal jesus, Home, I feel you, In your room och A question of time

Gullebäbis fick vara hemma med mormor ♥

Ja just precis det, vi har börjat att morra! Hur många gör det? Alla andra jollrar gulligt med sina ljusa klara röster medan jag har ett barn som morrar med värsta basrösten :0

 

 

Denna vecka har vi varit borta på kalas, eller rättare sagt jag kalasade och Gustav satt och tittade på. Vi, dvs jag min sambo och min mamma åt fondue hos Andreas och Kenny! Jättetrevligt och roligt, så roligt att Andreas var tvungen att ofrivilligt prova Gustavs babysitter!!! Jag kan tala om att den inte är gjort för några större viktklasser. Så nu har Gustav ingen babysitter längre (jodå det har han men inte just den)

 

Jag har varit lat denna vecka, känner mig rätt hängig precis som innan man blir sjuk så jag hoppas verkligen inte att det är så. Vill inte vara sjuk. Var sjukskriven hela graviditeten så jag tycker att nu skall jag vara frisk hela detta år.

 

Idag har vi badat för andra gången och det gick riktigt riktigt bra! Det gör mig så glad. Hoppas nu verkligen att det släppt så att han tycker det är roligt att bada igen.

 

 

Med pappa

 

Fd babysitter

 

♥

 

 

 

Lilla Alice

 

 

♥♥♥

Idag går alla mina tankar till lillprinsen Filip och hans familj.


Glöm inte att stödja:

 

http://www.barncancerfonden.se/Gavor-Bidrag/Egen-insamling/Insamlingar/Till-Filip-Dahlens-minne/?mode=3

 

Det är så fel att små barn skall slitas ifrån oss, låt oss alla se till att förhindra det. Genom bara ett enda litet bidrag från dig kan göra stor skillnad i framtiden.

 

Barnen är det finaste vi har!

 

 

Inatt var ingen bra natt eller kväll heller för den delen :( Gustav fick en reaktion på sin vaccinering vilket gav honom jättehög feber som slutade i kramper i början av natten.

 

Stackars liten gulleplutt.

 

Han fick panodil men det hjälpte inte värst mycket utan han blev väldigt ledsen efter ett tag och grät en lång stund på kvällen. Jag gick och la mig med honom i sängen och strök honom försiktigt över pannan och kinden och då lugnade han sig en stund och somnade precis så länge så jag han ut till våra gäster och sätta mig i soffan en liten liten stund.

 

Natten blev som den blev och det kändes väldigt jobbigt att inte kunna göra något för honom. Man fick mest ligga bredvid honom och försöka att lugna ner.

 

Nu verkar den värsta febern ha lagt sig och just nu sover han

Idag har vi varit på BVC för vägning och mätning OCH vaccination vilket jag hade förträngt :{

 

Idag vägde vi hela 8220gr och är 70cm lång :) stora killen ♥ Vägningen och mätningen gick utmärkt och så även den första av sprutorna, den andra blev vi lite ledsna av. Men han var verkligen underbart duktig! Gullungen ♥

 

Plåster på låren

 

Igår i hoppgungan ♥

Gustav älskling! Nu händer det en hel del märker man, fötter och händer utforskas och de första vändningarna på filt har även lyckats

 

Han vill även gärna stå upp när man håller i honom och han är faktiskt riktigt stark. För min del få han gärna vänta med att stå upp ett tag till.

 

Idag har vi dessutom badat för första gången tillsammans, han fick ju lite vattenskräck ett tag så vi har inte kunnat bada honom på någon månad. Varför vet jag inte, vi gjorde inget konstigt den gången han blev rädd. I vilket fall som helst så har han total vägrat att bada blivit hur ledsen som helst så vi har skippat det helt enkelt. Tvättlappar och bunke med vatten har gått bra det med.

 

Idag var han mycket tveksam först men eftersom jag satt i vattnet så gnydde han bara lite först för att sedan faktiskt våga röra benen lite i vattnet, stor framgång!!

 

Imorgon är det dags för mätning och vägning, 5månaders kontroll, skall bli spännande att se hur han ligger nu på kurvorna.

 

 

Hittade något roligt

 

Första gången med pipmugg ♥

 

På väg bort i min fina Lundmyr

 

Min babybjörn Active som nästan är för lite

Älskar förbehållslöst, älskar utan krav, älskar med renhet, älskar evinnerligt, älskar för alltid.

 

 

 

Mor och barn

En längtan, en lycka, ett barn, ett hopp
en gåva från himmelen jag just har fått.
Två händer, två fötter, ett ansikte så sött
ett efterlängtat litet barn jag just har fött.

 

Ett skrik, ett skratt, en kropp så varm
ett vackert litet barn jag håller i min arm.
Ett hjärta, en själ, ett helt nytt liv
ett barn som ska ta världen med flera små kliv.

 

Ensam, vilsen och lite rädd ibland
i mörkret du famlar efter en hand.
Sorgen och glädjen följer dina spår
livserfarenheten är följden du får.

 

Mamma, barn, två hjärtan bildar ett,
ett starkare band har ingen sett.
Något så stort en känsla så stark
en kärlek som står på stadig mark.

Av: Mona Larsson

Idag så åkte vi iväg till Jeanette för att hjälpa henne att byta koppjärn på sadeln, men javisst..

Vem tog med koppjärnen hemifrån?? Inte denna människa i vart fall. Så istället blev det ett trevligt besök på deras fina gård.

Gustav var på bra humör och somnade på vägen dit. När han vaknade så fick han prova hoppgunga för första gången, en aning misstänksam var han och han hängde mest där och såg förvånad ut.

Han började efter en liten stund röra lite på benen i vart fall. Fick gungan med hem så vi skall prova lite hemma med :) Efter en slurk mat somnade han djupt och sov hela vägen hem och även när jag klädde av honom ytterkläderna!

Här är det lite bilder

På väg!


Tova och jeanette försöker förklara hur den fungerar




Tova gullunge


Jonas och en slocknad Gustav innan hemfärd


Hemma igen :) ♥

Jag är så kluven så jag vet inte vad, jag borde vara extremt lycklig och det är jag självklart. Har en underbar liten son som jag väntat på under många år och han upptar det mesta i mitt liv just nu. I princip finns det inget att vara olycklig över. Men jag kan inte rå för det, att jag känner en stor sorg när jag läser om alla de underbara små barn som drabbas av sjukdomar. Jag får verkligen stor ångest och framför allt så känner jag en stor ilska över att livet är så orättvist som det är. Varför är det så? Ja det kommer jag nog aldrig att få svar på men ändå så gnager den frågan i mitt huvud om och om igen. Lille Victor är ett litet barn vars historia fastnat djupt inne i mitt hjärta och det är så svårt att förstå varför det blev som det blev. Jag känner så enorm empati för hans föräldrar och jag hoppas att livet kommer att vara rättvist mot dem i framtiden.

Idag har jag köpt boken om Victor och även givit ett bidrag till hans fond i mitt och Gustavs namn, jag hoppas att fler gör det så man kan få fram tillgångar till att kanske någon gång lösa gåtan cancer och låta fler barn slippa lida och inte uppleva världen som de så självklart borde.

http://www.barncancerfonden.se/1707

Som nybliven mamma så rasar det enorma känslostormar i kroppen och tyvärr är det inte bara glädje utan också djupa funderingar på varför livet är så orättvist som det många gånger är. Jag kan knappt stå ut med tanken på att inte ha Gustav nära mig att inte få omfamna honom varje dag, att inte få hålla hans mjuka händer och fötter i mina, att inte få höra honom gråta eller skratta, inte få uppleva hans dagliga framsteg.

Det är en ynnest att få ha honom hos mig, en stor gåva och skatt som jag insett nu att jag absolut inte skall ta för givet. 

Jag lovar mig själv att värdesätta varenda dag jag har med honom och skatta mig lyckig över att han finns nära mig och att jag får uppleva honom. Det är det starkaste känslan i livet att älska sitt barn.

Mina tankar är och kommer vara hos Victor och hans familj och även alla andra som har det svårt.



Älska ♥

Just det man har tydligen fötter, varför har jag aldrig sett dem förut??

♥

Kan man inte mer än bara älska?

 

♥

Idag åkte vi hem till mamma och gården trots att det var bitande kallt ute. Vi skulle få fint besök :) Inte vem som helst heller!

Gustav älskar långa smala söta tjejer.

 

 

Jättemycket kläder :)

 

Underbara sabine ♥

 

 

Fick lite marmelad på nappen

Idag är det jättekallt, så kallt att vattnet frusit till det nya badrummet.

Igår var vi borta på middag, det var väldigt trevligt. Gustav fick sitta i känt på söta flickor och det uppskattade han verkligen. han var jätteglad igår, jollrade som bara den. Vi var inte hemma förens väldigt sent igår så idag har han sovit ända tills för någon timme sedan då han upptäckte att han faktiskt hade två fötter som man kunde ta tag i. jag låg bara och tittade på honom i hans försök att förstå vad de där två klumparna han fick tag i verkligen var för något.

Här är lite bilder från igår

 

Sötast av alla ♥

Det har varit kallt, jättekallt. Sådär kallt som det bara brukar vara uppåt landet, rimfrost på varenda gren. Så oerhört vackert.

 

Saknar ibland en riktig vinter, men bara ibland.

 

Igår blev Gustav dålig på kvällen fick upp all välling han ätit under eftermiddagen kvällen. Jag blev helt nerkräkt och även soffan. Visst han har kräkts ibland men inte som igår. Blev vansinnigt nervös att något var fel men han blev lugn efter ett tag och somnade sedan. Sov hela natten och vaknade vid halv sju tiden för att han var hungrig. Kan ju ha varit för att jag bytt till en dinapp med större hål i? Jag hoppas det!

Köp den! Det skall jag.
https://www.vulkan.se/Presentation.aspx?itemid=37116

Ikväll skall vi på middag blev precis bortbjudna.

"Du klarar av det"

Nu viskade han på min axel igen, jo jag klarar av det jag lovar.

Jag har för många år sedan bloggat på nätet men då hette det inte blogga utan dagbok, varför man ändat till ett annat namn förstår jag inte för visst är det en dagbok man skriver??

Jag bestämde mig för att börja skriva denna blogg mest för att något underbart hände mig förra året. Gustav! Han är mitt ljus i livet och även om han bara funnits här i snart 5 månader så vet jag inte hur jag skulle kunna klara mig utan honom. Bara tanken på att något skulle kunna hända honom sliter mitt hjärta i tusen bitar. Han är mitt livselexir och utan honom vad är jag då?!

Jag har väntat på honom under många år och svåra förluster på vägen gjorde honom ännu mer välkommen! Den 12 augusti valde han som sin dag och även om det blev en del komplikationer för mig vilket gjorde att jag missade de där första timmarna med honom så kände jag den där oerhörda kärleken direkt när jag fick se honom.

 

Mitt barn.

 

Känns konstigt jag skulle ju inte ha några barn och när jag väl ville ha barn så var det nästan för sent.

 

Livet förändras en hel del har jag nu insett även om jag under hela graviditeten sa till alla omkring mig att inget minsann skulle ändras för mig, life goes on! Men ack vad jag bedrog mig. Allt ändras. Och bara till det bättre. Jag vill inte ha det på något annat sätt nu, jag trivs att ha det så här.

 

Därför blev det extremt ångestfyllt att hitta lilla Victors mammas blogg om deras kamp mot ett förgörande monster:

 

http://denstarkastestjarnan.blogg.se/index.html

 

Jag blir så oerhört tagen av deras historia, deras oerhörda förlust, hans starka föräldrar och av den underbara lilla varelsen Victor. Jag har aldrig i hela mitt liv känt en sådan ångest eller frustration över någons öde och jag har aldrig någonsin gråtit så mycket som jag gjorde när jag läste bloggen. Mitt hjärta hoppades att allt skulle lösa sig för det är inte rätt att ett så underbart litet liv skall släckas! Jag blir arg över att de förlorade kampen och jag känner frustration över att man skall behöva utstå att begrava sitt barn. Livet är inte rättvist även om man så gärna vill tro det. Victor kommer jag alltid att hålla i mitt hjärta även om jag inte känner vare sig honom eller hans föräldrar. Hoppas det inte är opassande att jag skriver om honom, men jag kan inte släppa tankarna på honom och alla de underbara bilderna på honom. Hans mammas otroligt vackra och träffsäkra ord som berör mig djupt in i min själ, kanske känner jag som jag gör för att jag själv blivit mamma nyligen eller så är det bara för att jag är en medmänniska?

 

Jag älskar Gustav över allt, du betyder allt! ♥