Mammahjärta
Ibland blir jag så ledsen. Finns väl eg ingen direkt orsak till det utan det är mer något som ligger och lurar. Jag vill inte vara ledsen, jag vill kunna glädjas åt det jag faktiskt har i livet. Jag har så mycket som jag skall vara glad över. Samtidigt så kan jag känna en sådan tomhet, nästan så jag inte står ut med den.
Jag har sedan jag fick barn känt mig betydligt mer känslosam och betydligt mer empatisk. Det finns två bloggar jag följer slaviskt, båda handlar om livet. Båda handlar om förluster. Den ena bloggen träffar mig så enormt djupt i hjärtat att det gör riktigt ont. Jag vill inte ens föreställa mig hur stor den smärtan måste vara för bloggskrivaren och det gör mig så ledsen. Det skall inte behöva vara så. Jag kämpar dagligen för att få folk att öppna upp ögonen och se till att de kan ”dra sitt strå till stacken”, jo jag vet jag är tjatig men det ligger mig så varmt om hjärtat. Jag kan ju inte hjälpa till på något annat sätt.
Så alla ni som läser min blogg kan ni inte gå in och skänka ett enda litet bidrag? Låt oss alla se till att alla mammahjärtan skall förbli hela!
DU värmer MITT mammahjärta. Ditt engagemang för min älskade lilla Filip rör mig till tårar. Tänk om alla vore så fantastiskt fina människor som du! Är inne i en helt fruktansvärd svacka nu...det känns så orättvist, så hemskt och fortfarande så ofattbart overkligt. Saknaden gör fysiskt ont i hela kroppen och Hampus är den som håller mig på fötter. Världens största och varmaste kram <3
