Usch fy blääää... Inte uppskattat och inte roligt som mamma att tvinga i sitt älskade barn något så äckligt som denna hemska antibiotika.

Men vad gör man?? Även om det känns enormt jobbigt så är det viktigt att han får i sig så mycket av det som behagar att stanna kvar, och det är inte mycket kan jag lova. Varenda gång nu så har han kräkts som en fontän efter han fått i sig av det, och självklart blir han så ledsen och gråter otröstligt.

Inatt så vaknade han redan kl 1 och var ledsen och inget fick honom att bli på bättre humör förutom att han för första gången sedan vi vande över honom till egen säng fick ligga på min huvudkudde vilket uppskattades just då. 2 hela timmar sov han mellan oss med händerna uträckta mot mitt ansikte ♥ Och nästa gång han vaknade så hade han nog både ont och var febrig för det tog 2 timmar för oss att få honom lugn, men inte förens efter en panodil och en dos kåvepenin! Sedan somnade han tungt.

Önskar att jag kunde förklara för honom att det bara är tillfälligt och att det snart är över och framförallt att det endast är för att han skall bli frisk.

Men hur gör man det med en 7 månaders bebis??

Idag är jag en trött mamma med uppskattningsvis hela 4 timmars sömn på två dygn ZzzzzZZzzzzZZZZZzzzzzz