En sådan där underbar stund var jag med om i söndags när vi var bortbjudna. Gustav började bli lite trött och även då självklart lite gnällig och det förstår jag för klockan hade passerat 19.30 vilket brukar vara nattstund för honom. Jag tog honom i knäet och satte mig i en av deras sköna fåtöljer och skulle ge honom lite välling och det var då som det hände, den där magiska stunden!! ♥

Kunde ha suttit där med honom för all framtid. Jag gjorde kluckljudet! Det där ljudet som låter roligt och Gustav började skratta hur mycket som helst, han sträckte båda sina händer mot mitt ansikte och fullkomligt strålade med hela ansiktet. Underbara gullunge! Vi satt hur länge som helst och inget existerade i hela världen förutom just vi två! Älskade barn! Den känslan som for i kroppen på mig är helt obeskrivlig, ren glädje den renaste jag någonsin känt!